Knäckehäxan torsdag

Knäckehäxan har varit hos frissan. Med en halvtuggad veteskorpa i munnen gastar hon stolt och maniskt ut floskler om självfall, slingor och andra förljugna hårtermer som syrianskan i tunnelbanesalongen lurat i henne.

Hon komparerar den egna fulheten, väcker äckel man inte trodde fanns. Groteska känslor av avgrundsdjup vämjelse och krampartade stresstics uppstår där i fikarummet. Jämfört med en sekunds konfrontation med Knäckehäxan ter sig utdragna tänder och seriekrockar som sensuella onaniobjekt.

De andra ler såsom man ler mot små barn som försökt rita en teckning; ömmande överseende, flackande falskt.